Konversation med Malte

Det börjar så smått gå att ha konversationer med min yngste son! Sånt här spännande (och osammanhängande) pratar vi om vid middagsbordet.

Malte pekar på sitt ris.
Jag: Det är ris.
Malte: Dejvagååt! (=det va gott)
Jag: Så bra att det smakar gott!
Malte skakar på huvudet, ser glad ut och pekar på mitt öga: Titta däj!
Jag: Ja, det är mitt öga.
Malte: Öjja
Jag: Öga, just det. Bra Malte!
Malte blir jätteglad och applåderar sig själv. Ser sen plötsligt lite surare ut: Öhhh!!
Jag: Vad är det?
Malte pekar på paketet med smörgåsrån på köksbänken.
Jag: Vill du ha ett rån?
Malte ser glad ut igen, och skakar på huvudet, och pekar på rånen: Däj!
Malte får ett rån. Jag: Ok, varsågod.
Malte: Tatt, tatt!

Så fortsätter det i ungefär samma stil, kommer inte ihåg mer. Inget revolutionerande, jag vet. Men mysigt :)

En söt bild på gosen när han snott åt sig frukostflingor från köksskåpet (som inte går att barnsäkra). Han smyger (tror han) sig dit så ofta det bara går...