Till att börja med hade vi en sån där perfekt kväll med två nöjda killar. Inget skrik alls för en gång skull. Malte drack hela 150 ml välling (han brukar bara tugga på eller skrika åt flaskan) och somnade gott på egen hand i sin säng. Albin var också på strålande humör. Han badade och vi läste bok i soffan innan nattning.
När allt går så smidigt så måste förstås NÅT hända. Albin såg sin kudde i sängen och blev glad. Han slängde sig mot den men måttade visst lite fel och landade med ögonbrynet på en hård sängkant. Resultatet blev ett rätt långt jack och mycket blod. Eftersom det var lite svårt att se om jacket var djupt eller inte blev det en tur för Jens och Albin till Astrid Lindgren (jo, vi har en närmre närakut men vi är inte direkt nöjda med bemötandet därifrån).
De hade tur. Sjuksyrran som tog emot dem sa att det var 3 timmars kö. Hon lyckades tillkalla en doktor som snabbt kunde konstatera att ögonbrynet bara behövde tejpas. Så syrran tejpade och de var klara inom en timme. Albin var hur duktig som helst, trots att det var långt efter läggdags. Inget skrik alls när såret rengjordes och tejpades. Viktigt var det tydligen att det var doktorn (dvs sjuksyrran) som gjorde rent och fixade, pappa fick inte röra.
En stolt kille fick åka hem med ett bamseplåster som sattes på kinden. Han somnade gott i bilen och hade INTE lust att gå ur när han kom hem igen. Efter en bok i soffan somnade han i alla fall om i sängen och nu har han nyss vaknat, strax efter 9. "Det känns bättje" var morgonens första kommentar... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar