Ta av pyjamasen, byta blöja, sätta på kläderna. "KAN SÄLV!!"
Bre smörgås, hälla flingor i filen, torka spilld jucie. "NEEEJ JAG!"
Ta medicin, borsta tänder, smörja kräm. "HÅLLA SÄLV!"
Ytterkläder på, Öppna dörren, klättra in i bilen. "JAG GÖJ!!"
Ta upp en tappad MakkaPakka från marken, öppna grinden in till dagisgården, ta av kläderna
i hallen. "NEJ JA, NEJ JA, NEJ JA!!"
Gud nåde den som räcker ut en hjälpande hand.
Så fortsätter dagarna. Varje dag. Ibland händer det att det blir för mycket för
tvåochetthalvtåringen. Han orkar helt enkelt inte mer men ändå får ingen rycka in och dra av en strumpa. Då brister och krachar hela världen.
Sen är det läggdags. Men han som är så där frukansvärt trött har alldeles för mycket att
upptäcka och lära sig. Vill inte vänta tills nästa dag.
Till slut somnar han ändå. I sin säng, i sin pyjamas, tillsammans med kudden och alla gosedjuren.
Då är han min lilla bebis igen.
Mitt lilla pyjamasbarn. Här är han bara halvåret respektive ettochetthalvt. Alltid lika söt i pyjamas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar